Motivationen, var är du?
I dag känns det precis som mitt i den mörkaste hösten. Det känns kallt och jävligt. Jag känner mig så jävla omotiverad på allt annat än att se på tv och äta godis. Jag vill bara dra täcket över huvudet och tänka att syns jag inte så finns jag inte. Och det sista jag vill är att cykla till skolan, börja nästa kurs och dessutom vara gruppjävlaansvarig. Vart tog motivationen och livsglädjen vägen?

Jag skulle förresten vilja kunna gå morgonpromenader som på den gamla goda tiden, det är en toppgrej. Men när man börjar skolan klockan åtta hela veckan så känns det ju inte så jävla ball?