Okej. Nu är det jävligt på tiden att jag blir bättre på att uppdatera här. Fast, med tanke på att jag legat med hög feber, halsont, hosta och diverse annan skit i över en vecka nu så har jag fasen all rätt att dra täcket över huvudet och bara strunta i allt.

Fast, det är å andra sidan precis vad jag har gjort i en vecka nu. Hemavan var splendid! Om man räknar bort de 2,5 festerna vi hann med under våra sex dagar och fem nätter så är det enda vi har gjort att ligga och lata framför dumburken. U heard me! En av dagarna lyckades vi bara pallra oss upp från soffan en gång (då vi flyttade oss till matbordet för middag), och filmerna vi har sett går definitivt inte att räkna på en hand (troligen inte på fyra heller...). Men, det var precis vad jag behövde efter den här hetsiga hösten. Jag skulle bara ha behövt ungefär tio veckor till.

Tillbaka i Umeå nu. Och jag ljuger inte då jag säger att vår klass var den enda på skolan i dag. Hela universitetet var i princip nersläckt. Men oss ska de minsann plåga! Ångestmätaren är på topp. Två veckor till tenta, föreläsningar i princip varje dag, en redovisning, två inlämningsuppgifter, ett basgruppsarbete och tre seminarium... allt på två fjuttiga veckor. Och om jag säger att vi har föreläsningar typ 8 timmar per dag så kan ni säkert själva lista ut att vi inte snackar några 40 timmar i veckan de närmaste tiden. Halleluja. Döda mig.

Ida har i alla fall lagt märke till att jag hostar som en galning och serverat mig te på sängen. Dagens ängel, helt klart! Spanks, Ido! Nä nu satsar jag på att läsa lite till och kurera mig å det snaraste! Så här länge har jag nog aldrig varit sjuk i hela mitt liv.

Om en månad åker jag i alla fall bräda någonstans i Österrike, påminn mig om det när jag gnäller som jag gör nu.