071218
Måla om naglarna
Packa (glöm för i helvete inte DVD-dosan, eller kameran)
Köp julklapp åt syrran
Ta med papperna åt Emma och Madde
Kopiera böcker
Betala räkningar
Frys in allt infrysbart ur kylen
Jag tar gärna emot tips på allt jag glömt
071218
Alltså jag har aldrig förstått det här med att ha pojk-/flickvän utan att vara fullt-ut-kär. Hur många gånger har man inte hört "ja alltså, jag var ju som inte kär i honom/henne när vi blev tillsammans, men nu är jag ju det (tihi)". Spyless. Vari ligger poängen med ett förhållande om man inte är kär? På vilket sätt mår man bra av att vara tillsammans med någon som man inte har sådana känslor för?
Hela den här jag-har-förhållande-men-jag-är-uppenbarligen-inte-kär-längre-grejen har fått ett helt nytt ansikte efter min Umeflytt. Jag är less på att träffa klasskompisar, eller diverse andra, som ranglar runt på krogen och raggar telefonnummer oftare än vi andra byter underkläder, samtidigt som deras andra hälft befinner sig hundra mil bort helt ovetande. Kanske i färd att köpa guldhalsband och gravera in "Always and forever" inför julafton. (Eller kanske, i och för sig, i färd med att själva ragga telefonnummer. Man kan ju för i helvete inte lite på någon längre.)
Så när en gammal bekant plötsligt hörde av sig på MSN blev jag inte ett dugg förvånad. Troligen slut med tjejen, eller nåt, tänkte jag direkt. Och (så förvånande?!) dagen efter klämde han ur sig att det fanns fnurror på tråden. Så, vad ska jag tro nu? En kille som "var sugen på att hitta på något" för sisådär ett år sedan, har aldrig hört av sig sedan han skaffade brud, men nu plötsligt gör han det. På vilket sätt ser jag desperat ut? Det känns underfär som att jag hänger mot en galleriavägg iklädd neonbokstäver som skriker "I WANT YOU, I NEED YOU, OH BABY, OH BABY!". Skulle inte tro det va. Det sista jag vill ha är någon desperat jävel som börjar leta efter nytt innan det gamla förhållandet är över! SER JAG JÄVLIGT DUM UT ELLER?
Tack så jävla mycket för erbjudandet, men jag föredrar K Ä R L E K.
071217
Behöver jag säga att min spontanfest i lördags blev "hyfsat" blöt? Promillehalten i min (och en hel del andras) kroppar var solklart den högsta sedan insparken (eller möjligen ännu högre). Och jag mådde verkligen som jag förtjänade i går! Nu blir det inte fest förrän Hemavan över nyårs (jag har festat för alla dagar tills dess, utan tvekan).
Halleluja!
Kvällens skummis: Alkisen utanför centrum som fick slutet på min vinare (klockan var strax över 18)
Kvällens snällaste kommentar: "Du luktar hamster" (ett mess av Johanna)
Kvällens bedrift: Maddes lyckade kommentar för att få oss in på Corona "Men jag brukar inte vara såhär..."
Kvällens minne: Tyvärr, bortblåst
Och så rekommenderar jag starkt att ni går in på min Facebook-sida och kollar på min video "BÄSTA (FULLASTE) VIDEON NÅNSINN!...". Jag har sett den runt 30 ggr nu och det är ingen tvekan om att ifall jag fortsätter att titta på den så kommer jag snart att ha tv-shop-magrutor!
071217
2 Tallrikar fil + müsli
2 Pommeslåda + smältost
Några nävar chips
Slutsats: Skärpning!
071214
Jag: Emma hur många syskon har du, två?
Emma: Ja, och en halvbrorsa.
Jag: Jaha! Men dina nuvarande föräldrar bor tillsammans?
En minut och lite prat senare...
Jag: Men du och dina andra syskon har samma föräldrar?
Jag skyller på att det var fredag eftermiddag?
071213
071213
071213
071213
Vi är i stort behov av en händig man i det här huset. En med slagborr. (Och då menar jag slagborr bokstavligen, utifall att någon skulle ha tolkat det på något annat vis...) Någon som känner sig sugen?
På plussidan över en-fyra-för-tre-tejer noterar jag att det finns två plattänger att låna utifall att man glömmer sig egen i säg Skellefteå tillexempel.
071211
Snubbe: Hello!
Jag: Hi!
Snubbe: Where are u from?
Jag: Umeå (kändes lättast så...)
Snubbe: No I mean where do u live?
Jag: Umeå
Snubbe: No I mean where are u gonna sleep tonight?
Jag: At my parents
Snubbe: So u don't need company tonight?
Jag menar, hallå?! Hur rakt på sak får man vara egentligen?
Herregud.
071211
Jag tänkte börja mitt nya liv med att ta en fika på stan med Mathilda! Sweet, sweet, sweet!
(Fast ändå måste jag liksom trycka tillbaka tårarna som bara vill välla fram när ångesten över att jag inte ängnar all vaken till åt skolarbete sköljer över mig. Fy fan, alltså, livet är verkligen inte alltid lätt.)
071208
Nä nu ska jag sova. Måste upp redan klockan sex i morgon, då bär det av till Nalovardo för snpwboard med pappa och hans jobbarpolare! Sweeet! Årspremiär! Jag måste få några åk på nacken nu eftersom.... dada... trumvirvel... jag åker till tio dagar till Österrike och åker i februari!!! Hur underbart blir inte det! Jag är så fruktansvärt peppad!!! :-)
Om bara mitt lovelife får någon struktur snart så skulle allt vara klockrent! Jag uppdaterar er mer om det senare! Nu måste jag pallra mig i säng!
071208
Jag hade rätt. Jag ljög.
Jag kontaktade honom ännu tidigare.
Fan också. Vad ska jag göra nu?
071205
Fy vad jag är arg över att jag inte har svart hår, eller åtminstone brunt (som heeela min släkt, förutom jag och min morbror)!! Hade jag haft det så hade jag utan tvekan haft mitt hår såhär efter klippningen!
Tur att det är insidan som räknas då!(?)
071205
Behöver jag nämna att jag aldrig backpackat?
071205
Second of all... jag har världens bästa mammis som skickade ett msn (ja, jag skojar inte, hon har plötsligt fattat tyckte för IT?!) och skrev att hon vill att jag ska ta hennes klipptid (och då snackat vi inte bara luggklipptid) nu på fredag (då jag åker hem till Skellefteå för date), hur sweet är inte hon?! :-) Nu slipper jag alltså vara ett jätteskallemonster men avslitna hårstrån!! Hon ska dessutom betala hälften till sin fattiga studentdotter! Jag gillar den tanken! :-)
Mamma har lovat att bjuda mig på en tripp på solariumet på torsdag också! Om jag inte visste bättre skulle jag tro att hon (tro mig, med all rätt!) tycker att jag ser förjävlig ut!! Fast om så vore fallet så skulle jag seriöst kunna leva med det bara för att jag nu ska bli snyyyygg (hm, okej, snygg kanske var en överdrift).
Nä nu måste jag kasta i mig lite julgröt och pallra mig på eftermiddagsföreläsning! :-)
(Ps fortsätt gärna att kommentera frillanproblemet i förra inlägget! Nu blir det ju faktiskt av!!)
071204
Men, jag har minst tre vänner som halverst förbjuder mig. Som tycker att jag är snyggare utan lugg. Som tycker att folk allmänt är snyggare när de visar hela ansiktet (det som jag kallar skallen, den stora bollen som helst ska se så liten ut som möjligt, själv känner jag mig mer som ett burdust jätteskallemonster...). Min mamma däremot, och min frisör, tycker att det är lugg som gäller. Det tyckte förövrigt en kille från ett efterkäk i Skellefteå för någon helg sen också. Så det så.
Så, när man inte själv vet, ska man då lyssna på sina närmaste kompisar som säger att man inte ska klippa sig? Eller ska man lyssna till sin mamma (som känner en väl), sin frisör (som om någon borde veta, men som kanske ser saker som andra inte ser...) och en random kille (som iofs kanske representerar klillar i allmänhet... jag ska på date i helgen ni vet...)? Någonstans inom mig känns det som att det senare låter vettigare, men samtidigt är det ju kompisarna som känner en väldigt väl och träffar en dagligen!
JAG BEHÖVER HJÄLP HÄR! Om det är någon gång som jag verkligen behöver era kommentarer så är det nu (ni får vara hur anonyma ni vill bara ni hjälper mig!!)!!! Och innan torsdag, tack.




071203
Mitt livsrecept just nu ser dock ut som följer;
78 L läsning
20 DL föreläsning
20 DL fest
10 DL grupparbete
10 DL seminarium
10 DL bakishet
10 DL trötthet
1 msk diverse mat
1 msk sömn
1 tsk toalettbesök
1/100 krm fritid
Sen så har jag börjar träna (okej, promenader) i veckan också. Emma drar med mig på promenad två gånger dagligen, varav den ena rundan innan skolan (men efter en kopp grönt te, för att öka förbränningen, Emma kan såntdär). That's some tough shit! Behövlig shit dock, om jag ska våga visa mig på min date i helgen. Antar att dress code:en inte är "kom med några kilon för mycket" - tveksamt va?! Så nu ska det brännas fett som aldrig förr! Jag undrar vad jag har gett mig in på, det känns som att det var evigheter sedan jag date:ade!
Och jag undrar om någon någonsin kan slå dig (med hästlängder alltså, inte knytnävar), eller om du alltid kommer finnas där som en kliande ögonfrans på näthinnan. Om det alltid kommer vara så att jag snubblar över en bild av dig och bara faaaaaaaaaaller. Jag vet inte. Jag önskar att jag visste. Om det går åt helvete till helgen så ska jag kontakta dig. Det har jag lovat mig själv.
Jag vet att jag ljuger.
071203
Kul att se er (igen), kommentera gärna så lovar jag att skriva ännu oftare!
So long, amigos.